Då var det sista adjöt taget av min älskade farmor !
det var väldigt hårt och jobbigt,
men man måste inse, att vi alla ska vandra den vägen,
fastän det är jobbigt för oss anhöriga.
och nu är hon på en stilla plats, där hon ska vila i frid.
men själva begravningen var väldigt jobbig, jag grät floder,
jag börja gråta först av mina tre systrar, och jag brukar vara den
som börjar gråta sist, iaf så vare så på mormors begravning..
så iaf så grät jag floder, och det gick åt många näsdukar..
jag grät inte bara för farmor heller, en jätte söt farbror som har stuga
brevid våran på sandön, Tapio heter han, han satt själv, och jag tyckte
så synd om honom, så jag grät för att han satt själv,
jag grät för pappa och farfar, jag kan nog inte föreställa mig deras situation,
eller jag kan inte de.. så jag grät för dom också..
sen var jag lite besviken på en som tyvärr it kom, så jag grät för de också..
sen grät jag för att jag såg mina systrar gråta, jag grät alltså för allt..
minnesstunden efteråt var mkt fin, många fina telegram lästest upp,
och det var trevligt att träffa allt folk, fastän jag inte visste ens vilka en tredjedel
av alla var, så var de ändå trevligt ! :)

efteråt så for jag bara hem till syster och sen skjutsa hon mig till djupviken,
och till sofia ! :)
kändes bra att vara med henne då :) tack för att du är du och att du finns där <3
vi fick oss en skrattattack, och ja, jag hade ont i magen somvanligt ;)

annars har jag inte gjort så mkt mer ikv, ska nog bara se en film, och allmänt
ta de lugnt tror jag!

Sov till vindarnas smekande sång
Sov under grönskans mjuka fång
Sov ifrån sorger, oro och strid
Sov i underbar frid

älskade farmor,
du kommer alltid finnas i våra hjärtan<3