Hejhallå! :)
det blev våfflor för min del, och gott vare! :) och duktig känner jag mig som har
gjort allting själv! :)
just nu sitter jag och sara och pratar om busen, möh..
jag börjar nästan gråta :(
och mamma gör saken fan inte bättre, nyss när jag prata med henne om skoningen,
så säger hon saker i stil med;
- hur tror du busen känner då?
- dra inte in mig i nån annan häst efter busen.
- ska du natta honom för sista gången ikväll nu?
- jag förstår inte att du inte tycker det är jobbigt!!!
men de är hon som inte förstår att jag tycker de hära är bland de jobbigaste som
har hänt mig, men att det fan inte finns nå annat att göra, spelar ingen roll hur länge
jag hade haft honom på foder, denna dagen hade ändå kommit!
jag kan liksom inte ge fan i att fara dit för att slippa träffa honom så mycket, eftersom
hon inte vill vara där. då måste ju jag vara där varje dag. inte fan är det väl så jävla kul.
möh, nu gråter jag också...
damit.
nåja, ska börja fara till honom nu!
hejdå.