hej!
ja, imorse sa jag att jag inte kunde göra annat än att älska den hära dagen,
nu vill jag bara att den aldrig skulle ha kommit..

skolan isig var väldigt skön, två lektioner - inget att klaga på.
sen efteråt gick jag in till stan med sara och johanna, gick till vila somvanligt
åsså skulle syster äta lunch, så jag följde med henne. åsså gick jag på några
affärer sen tillbaka till vila åsså stod vi och prata ett tag och de var där allting
tog fart..

kände bara att jag blev yr, eller jag kunde it bestäma mig om jag var yr eller
om det bara var nån vanlig kallsvettning typ..
så jag tänkte att jag går och sätter mig bakom disken ett tag,
jag tog mig it så långt..

vaknar upp på golvet och det enda jag ser är blod, spottar ut en bit av en
tand i blodet, hör min syster panikslagen i bakgrunden, en annan kvinna
frågar mig massa grejjer, jag har ingen aning om vars jag är, allting kändes som
en dröm, jag skulle ju gå till bussen?
jag vänder mig iaf om, och kvinnan som jag får veta är sjuksköterska, pratar med
mig om allt möjligt, en annan kvinna från scorett sitter och stryker mig på benet,
och min syster är panikgråtande.

när jag hade kvicknat till lite, så förklarar kvinnan för mig vad som har hänt,
jag hade svimmat och pang rakt ner på vilas stengolv, och där låg jag
med ett jack i pannan som är några centimeter långt.
känner också direkt att det är nå fel på tanden, jå de har först slagits ut en bit av
toppen, sen har den på nått konstigt sätt gått av på mitten och gått av ännu
mer på baksidan..

ambulansen hade iaf ringts, och dom kom.
så när jag kom in på akuten fick jag ligga där ett tag innan mamma kom inrusandes.
och sen tog det inte länge innan det var igång med att sy.
9 stygn blev det allt som allt, alltså rätt stort..
han berättade också att jacket hade blivit som ett T..
och efter ett tag var jag på benen igen.
påväg hem i bilen började det bara spruta tårar, egnetligen har jag ingen aning
om varför, visst det gjorde ont.. men det var som inte därför.
tror jag var/är mest rädd att jag kommer se jätte konstig ut efteråt.

har fått så oroligt många "hur mår du" "jag var jätte orolig" osv.
känns otroligt skönt att jag vet att det finns folk som bryr sig!
stort tack till er alltså <3 även till syster som var där med mig, även fast du
tyckte det var obehagligt.. och såklart till mamma som också var där och
höll mig i handen under hela tiden.


imorse ↑
ikväll ↓